Tegelbruksarbetare

Tegelindustrin i Danmark var under slutet av 1800-talet i hög utsträckning en säsongsindustri där tusentals arbetare var verksamma under sommarhalvåret. Verksamheten påverkades dock inte bara av säsongen utan även av konjunkturerna inom byggnadsindustrin. Detta innebar att det måste finnas en beredskap att snabbt rekrytera stora mängder arbetskraft vid behov..Utländska säsongsarbetarna utgjorde därmed en viktig reservoar av arbetskraft. Under första hälften av 1800-talet dominerade tyska specialarbetare inom tegelproduktionen i Danmark, men med mekaniseringen från 1870-talet ökade andelen danskar och svenskar i denna verksamhet. I maj 1897 fanns det 6 200 tegelbruksarbetare i hela Danmark, varav drygt 1 000 var svenskar. Nästan alla dessa svenska arbetare var säsongarbetare. Svenskarna var verksamma i olika tegelbruk i Köpenhamns- och Helsingörsområdet.

Danska Socialdemokraten skrev 1896 att arbetet på tegelbruk hör till det strängaste som finns och att svenska arbetare utnyttjades inom denna industri på de danska öarna. Svenskarna uppgavs föra ett slags ”zigenartillvaro” under den tid säsongen varade. Det fanns både kvinnliga och manliga arbetare på tegelbruken, men männen dominerade. Arbetarna fick styva knän och böjd rygg innan de nådde 20-årsåldern och det sades att tegelbruksarbetarna såg fram emot sin värnplikt som en viloperiod efter det stränga arbetet vid tegelbruken. Ett ögonvittne från 1891 berättade om ett tegelbruk att ”aldrig hafva vi sett ett arbetsställe, där ordet slafveri med större berättigande kan användas.” Kvinnornas arbete beskrevs från Saksköbing 1890 som blött och smutsigt, de var nedsmetade med lera och hade kläder som såg ut som om de dragits upp ur rännstenen. Kvinnorna utförde också tunga arbetsmoment som att skära sten, och lasta och lossa sten på vagnar och fartyg.

Arbetarnas bostadsförhållanden varierade, vid Hakkemose tegelbruk inhystes de svenska arbetarna i en kasern där sängarna stod längs vitkalkade väggar med en gång emellan. Detta var dock ett mönsterbruk, vid Hanemose tegelbruk nära Saksköbing bodde arbetarna i ett rum fullt av stark rök och de låg i sängar fyllda med illaluktande halm och halvruttna mattbitar. Ofta bodde svenska och danska arbetare avskilda i olika baracker för att undgå konflikter och slagsmål.

Tegelbruksarbetarna var vid sekelskiftet 1900 ännu i hög utsträckning oorganiserade och styrdes av hårda reglementen med bestämmelser om innehållen lön för förhindrande av oönskat beteende. Vid Hanemose tegelbruk var arbetstiden från kl. 05.30 på morgonen till 19.30 på kvällen med två timmars vila. Om ledningen så önskade kunde dock arbetstiden på sommaren förlängas från kl. 05 på morgonen till 20 på kvällen, dvs 15 timmar. 70 procent av lönen kunde också betalas ut i fabrikens egen valuta som enbart kunde användas i företagets egen butik.