Sockerbetsfälten

Jordbruket i våra västliga och södra grannländer förvandlades tidigare än i Sverige i riktning mot ett kommersiellt, kapitalistiskt jordbruk med mer rationella metoder. Från 1870-talet infördes sockerbetsodling i Danmark och norra Tyskland vilket ledde till stor efterfrågan på billig säsongsarbetskraft, säskilt kvinnor. I Danmark var det på öarna Lolland-Falster som denna sockerproduktion framför allt koncentrerades. Sockerbetsodlingen ökade snabbt i omfång och arealen som utnyttjades för denna odling femtondubblades från 1881 till 1901.

Sockerbetsodlingen var mycket arbetskraftsintensiv – det behövdes en arbeterska för att gallra, rensa och ta upp betor på 2 – 3 tunnland. På sommaren 1896 krävdes en arbetsstyrka på totalt 4 000 personer på sockerbetsfälten på Lolland-Falster.

Arbetet på betfälten var hårt och försiggick utomhus i alla väder. Gallringen skedde med hjälp av en kortskaftad bethacka i hukad kroppställning. En betarbeterska från Småland berättade dock att det fanns en viss frihet att organisera arbetet på egen hand. Arbetsförtjänsten var även hög med svenska mått mätt och det var inte ovanligt att tjänsteflickor återvände hem med ”vackra besparingar”. I undantagsfall förekom det enstaka pojkar på fälten, men arbetet var närmast uteslutande ett kvinnoarbete. Lokalinnevånarna på Lolland Falster var ovilliga att arbeta på betfälten på de villkor som erbjöds och istället började betodlarna rekrytera svenska kvinnor till dessa arbeten. 1874 – 1875 påbörjades värvandet av unga svenskor från Blekinge och Kronobergs län, detta fortskred fram till strax efter 1900. Betpigorna anställdes från den 8 maj till den 20 november. En del kom med tåg till Malmö, båt över sundet och vidare med tåg från Köpenhamn, andra kunde komma direkt med båtar från svenska hamnar.

Den skånska sockerbetsodlingen kom igång från 1880-talet och under följande årtionde behövde arbetsvandrarna från skogsbygderna i norra Skåne, Småland och Blekinge inte längre söka sig till utlandet för att få säsongsarbete. Från 1890-talet och efter sekelskiftet kom de svenska betpigorna att ersättas av östeuropeisk arbetskraft från ryska Polen och Galizien. Smärre skaror av dessa arbetsmigranter kom även att rekryteras till Skåne i början av 1900-talet.