I emigrationens tidiga skede var resan lång och svår. Segelskepp behövde ofta sex till åtta veckor över Atlanten, med dålig mat och trånga boendeförhållanden ombord. Från ca 1870 var ångfartyg dominerande i emigranttrafiken, och resan blev snabbare, mer bekväm och senare också billigare. Under största delen av massemigrationen var det vanligt att åka från en svensk eller norsk hamn över till Englands östkust – ofta Hull – ta tåget därifrån över till västkusten – till exempel Liverpool – och sedan ångfartyg över Atlanten till Amerika.
Här följer två beskrivningar av överfarten – båda från den lite mer bekväma perioden.
Källa 1: Amanda [original + transcription]
Källa 2: Ester [original + transcription]
Copyright – Emiweb